Ridrädsla – vad är jag egentligen rädd för?

Del 2 av 3

I förra delen skrev jag om vad som kan hända när hjärnan och kroppen börjar förknippa ridningen med fara.

Men om vi vill förändra vår ridrädsla behöver vi komma längre än till:

”Jag är rädd för att rida.”

För vad betyder det egentligen?

Gör rädslan konkret

Är du rädd för att hästen ska sticka?

Att den ska kasta sig?

Att du ska ramla av?

Att du ska skada dig?

Att du inte ska kunna stoppa hästen?

Att samma sak som hände vid olyckan ska hända igen?

Eller kanske:

Att någon annan ska se att du är rädd?

Att du inte längre är den ryttare du en gång var?

Att du ska känna dig dålig eller misslyckad?

Det är olika rädslor.

Och därför behöver de också hanteras på olika sätt.

Vad är hotat?

Jag använder ofta en väldigt enkel fråga:

Vad är hotat just nu?

Det kan vara min fysiska trygghet.

Men det kan också vara:

Min kontroll.

Mitt självförtroende.

Min självkänsla.

Min kompetens.

Min stolthet.

Min status.

Min bild av mig själv som ryttare.

Bara genom att börja identifiera detta kan någonting förändras.

Rädslan blir mindre diffus.

Jag kan också bli rädd

Jag har hållit på med hästar väldigt länge.

Jag har undervisat ryttare, ridit många olika hästar och arbetat professionellt med hästar under en stor del av mitt liv.

Men det betyder inte att jag är någon orädd cowboy som kastar mig upp på vilken häst som helst och tänker:

Äsch, det löser sig.

Jag kan också bli rädd.

Jag kan känna när kontrollen börjar försvinna.

Jag kan känna när kroppen reagerar.

Och jag har också min stolthet.

Det kan exempelvis vara väldigt lätt att tänka:

Jag borde klara det här. Jag som har hållit på så länge.

Men då kan just min bild av mig själv som kompetent hästmänniska vara det som är hotat.

Och det hjälper mig inte att låtsas att jag inte känner det.

Det hjälper mycket mer att upptäcka det.

Jaha. Där kom den.

Vad handlar detta egentligen om?

Vad finns på andra sidan?

Sedan brukar jag vända på frågan.

Om du är rädd för att tappa kontrollen – vad längtar du efter?

Kanske trygghet.

Om du är rädd för att göra fel – vad längtar du efter?

Kanske att känna dig kompetent.

Om du är rädd för vad andra tycker – vad längtar du efter?

Kanske att kunna känna:

Jag duger även när allt inte blir perfekt.

Om du är rädd för att ramla av igen kanske längtan helt enkelt är:

Jag vill kunna sitta på min häst och känna mig trygg.

Det här är viktigt.

För då börjar vi flytta uppmärksamheten från enbart det vi vill undvika till det vi faktiskt vill skapa.

Min målbild

Jag behöver därför börja fundera över:

Hur vill jag att min ridning ska vara?

Inte bara:

Jag vill inte vara rädd.

För om jag säger att jag inte vill vara rädd har jag fortfarande inte sagt vart jag vill.

Vill jag känna mig trygg?

Fri?

Närvarande?

Glad?

Följsam?

Vill jag kunna rida ut ensam?

Vill jag kunna rida min unghäst?

Vill jag kunna tölta på grusvägen igen?

Det blir min riktning.

Och först när jag vet vart jag vill kan jag börja fundera på hur jag ska ta mig dit.

Nu kommer nästa viktiga fråga

När jag vet:

Vad är jag rädd för?

och:

Vad längtar jag efter?

då behöver jag börja träna.

Men här tror jag att många gör ett misstag.

De tänker:

Nu måste jag bara vara modig och rida.

Jag tycker inte att det är en särskilt bra träningsplan.

Vi behöver istället skapa trygghet, sätta tydliga mål och göra uppgiften lagom stor.

I nästa del:

Ridrädsla – så bygger du tillbaka tryggheten

Där ska vi prata om:

inre och yttre trygghet, tydliga mål, planering, små steg, avslappning, mental träning och hur kunskap så småningom blir kompetens.

Du är bättre än du tror.

Haffi Gislason